Jag förstår inte hur man kan vara så blind ibland. Jag förstår inte hur en männska som verkade vara en av de finare människorna kan visa den totala motsatsen av hur de brukar vara. Hur de kan bli som en helt ny människa? På 2 dagar såg jag sidor av 2 människor jag hoppades på att slippa se. Sen när jag ifrågar sätter dem så blir det samma reaktion; man vänder på steken och skyller på mig med usla comebacks, vänder på frågan och ungefär säger "detsamma". Stå för era handlingar istället för att försöka prata undan det. Men det är väl så att man är för snäll, helt enkelt. Står ut med så mycket skit av andra, men sen när man säger ifrån så passar det inte. Det som är det roligsate i den har situationen är nog att när jag gett dom sanningen och ifrågasatt om det var mitt fel trots allt, så får jag inget svar. Det blir knäpp tyst! Haha det är nog det som är mest skratt retande. Klarar inte av att be om ursäkt och erkänna sina fel och svaga punkter. Jag blir bara så trött på situationen av att ens vänner agerar som 13 år när de känner sig trängda i ett hörn av sanningar. Det är vidrigt rent av! Jag ska bli försiktig med människor istället. Det är inte värt att öppna sig för folk som verkar lyssna men när det kommer till kritan så vänder de ryggen.

Ni vet vilka ni är och jag hoppas att ni ruttnar som människor för hur ni håller på. Jag klarar mig själv!