Engla och Tuvisen

Happy puppy!

Ska man skratta eller ska man gråta? Det ska föreställa vuxna människor som jag handskas med. Dålig stil om inte annat att försöka gå bakom ryggen på mig. Det känns lite som att dom sparkar på en när man ligger ner. Passa på medans man inte är på topp och ta det som en ursäkt. Herregud. Men jag tar inte sån skit och det är fan ingen större förlust för min del. Åh jag känner mig så arg just nu. Fan. Fan!

Men som min älskade systrami skulle säga just nu;

This too shall pass!

Be strong.

Ångest!


Min ångest är förjävlig just nu.
Känns som att mitt hjärta ska slå sönder något i min bröstkorg.
Jag orkar inte.
Nu ska jag gräva ner mig..

Snälla, snälla! Ge mig en lägenhet!

Nemo enim fere saltat sobrius, nisi forte insanit

Varför ska det alltid dyka upp nya problem? Varför ska alltid en sak dra ner så mycket annat? Varför ska hela min värld rasa samman? Eller är det bara jag som gör det? För många frågor, för lite svar. Jag vet snart inte ut eller in. När man försöker reda ut en saker så skiter sig nått annat. Jag vet att livet inte är någon dans på rosor och att det har sina svackor. Men just nu vill jag inte ha allt skit om mig som jag har. Jag har nog inte modet att ta tag i en del saker just nu. Inte orken i kroppen för att sen få ta smällar tillbaka.

Jag ska nog skita i allt just nu och bara fokusera på mig själv och mitt liv. Jag ska inte leva mitt liv som andra vill ha det utan leva det så jag mår bra, vilket jag inte gör nu. Jag tror jag bryr mig för mycket om vad andra ska tycka och tänka om mig. Men allt är inte så lätt. Det känns som om det är så många hållhakar folk har på mig. Att om jag skulle göra så som jag känner så skiter sig nått annat. Men jag vet att innerst inne är jag stark och klarar av mer än det här. Jag har gjort det förr! Börjar tro mer och mer på att ensam är stark. Och det som inte dödar en, stärker en. Så jag ska fan ta och fixa allt nu. Jag vill bara må bra igen. Jag vill ha det som förr. Allt var bättre förr. Man gick i skolan, hade sina bästa kompisar och hade kul på dagarna. Nu går allt bara på rutin och har inget större värde. Man gör allt bara för att man ska. Men det blir nog bra tillslut.

Nog om allt, var bara tvungen att skriva av mig lite. Ska nog avsluta med något bra som att jag har världens goaste hund som ligger och tittar kärleksfullt på mig :)

Over and out!

Jag förstår inte hur man kan vara så blind ibland. Jag förstår inte hur en männska som verkade vara en av de finare människorna kan visa den totala motsatsen av hur de brukar vara. Hur de kan bli som en helt ny människa? På 2 dagar såg jag sidor av 2 människor jag hoppades på att slippa se. Sen när jag ifrågar sätter dem så blir det samma reaktion; man vänder på steken och skyller på mig med usla comebacks, vänder på frågan och ungefär säger "detsamma". Stå för era handlingar istället för att försöka prata undan det. Men det är väl så att man är för snäll, helt enkelt. Står ut med så mycket skit av andra, men sen när man säger ifrån så passar det inte. Det som är det roligsate i den har situationen är nog att när jag gett dom sanningen och ifrågasatt om det var mitt fel trots allt, så får jag inget svar. Det blir knäpp tyst! Haha det är nog det som är mest skratt retande. Klarar inte av att be om ursäkt och erkänna sina fel och svaga punkter. Jag blir bara så trött på situationen av att ens vänner agerar som 13 år när de känner sig trängda i ett hörn av sanningar. Det är vidrigt rent av! Jag ska bli försiktig med människor istället. Det är inte värt att öppna sig för folk som verkar lyssna men när det kommer till kritan så vänder de ryggen.

Ni vet vilka ni är och jag hoppas att ni ruttnar som människor för hur ni håller på. Jag klarar mig själv!