Jag är arg! Usch, vad arg jag är. Sitter nere på jobbet. Ett två tre ser jag att det sitter en gubbe och sover vid ett av borden här ute. Jag går fram och knackar lite försiktigt på axeln och frågar hur han mår. Mummel är det enda svar jag får. Frågar om han vill ha vatten, han nickar. Går ut och pratar med Della i telefonen, och när jag sedan kommer in så har gubbjäveln inga byxor på sig. Jaha, ska jag prata med han själv eller ringa efter polis/väktare? Jag står ju själv och ska inte ingripa ensam då. Så jag ringer polisen på 11414. Blir satt i kö. KÖ KÖ KÖ! Efter 18 minuter lägger jag på och upptäcker att äcklet inte har kalsonger på sig längre. Utan bara en skjorta. Ringer 112, blir satt i kö igen! Vad i hela helvette!!!! Jag sa att jag står ensam i ett café och har ett fyllo utan något som helst som täcker hans privata egendommar. Tack för den säger jag bara. Jag skulle ha hunnit bli nerspöad, knivskuren ch dödad medans jag satt i KÖ hos polisen.

Jag ska hur som helst ta upp det här med chefen. Vill inte jobba en dag till om det skulel hända något och jag blir utan hjälp. Aldrig. Då ska jag ha livsersättnng på lönen, vilket skulel bli massor. Jag känner mig så äcklad.

Hur som helst, eftersom jag inte får någon hjälp så går jag fram till fyllot själv. "Ursäkta, men jag måste be dig att gå eftersom du är så alkoholpåverkad och går omkring utan kläder". Mummel, mummel och åter mummel. Karl var så full att han inte ens kunde prata. "Antingen så tar du dina saker och går nu, eller så ringer jag polisen så att dom kommer och hjälper dig". Jag upprepar det ett par gånger, sedan går han utan sina skor, sin mobil och spritpåsen.

Inte konstigt att det händer så mycket grejer när polisen inte har tillräkligt med personal som kan svara i telefonerna och ingripa. Men som tur är så hände inget. Tack gode gud!