Sitter och har precis ätit massa gott till frukost. Väntar på att Dennis ska bli klar så att jag kan köra han till jobbet. Han ska nämligen på middagsträff med någon angående jobbet, och jag ska hämta han därifrån ikväll ifall han skulle känna för att ta ett glas vin till maten. Någonstans inne på östermalm ligger det. Men jag har printat in vägbeskrivningen nu så det blir nog nemas problemas!

Das Volvo is still broken :( Så nu äår jag billös och handikappad. Ja, jag vet. Det är bortskämt att åka bil överallt. Och inte vidare bra för naturen. Men när man en gång har börjat skämma bort sig själv så blir det såhär sen. Men jag kan åka buss haha! Föredrar dock att sitta ensam i bilen utan främljingar och störande folk och åka när det passar mig, slippa vänta vid bussbyten och det ena med det sjunde. Det blir en frihet.

Här kommer min bil historia

Det som hände för er som inte vet är att jag pratar med min Dennis i telefonen och åker precis ut på motorvägen från stan. Klockan kanske var runt 12 på kvällen/natten och så ser jag att stereon börjar slå på och av sig själv. "Märkligt", tänker jag och stänger bara av den. Sen så upptäcker jag att hastighetsmätaren lägger av så säger jag till Dennis att "jag tror inte att bilen mår så bra. Lyckat att jag ska åka hem utan att veta hur snabbt eller långsamt det går". Precis egfter det så börjar hela bilen hoppa! Jag fick lättare panik och la i en lägre växel men den hoppade fram ändå. Och vad händer sen? Jo bilen tvärdör! Så jag skriker i panik på Dennis att bilen är trasig (fråga mig inte varför jag skrek) och slänger på luren. Snabbt siktar jag in mig på väggrenen så jag inte står mitt i vägen.
 
När bilen tillslut stannat så ser jag att jag står på en avfart precis brevid Globen. Inte det bästa stället att stå på med en bil vars varningsblinkers  inte blinkar, utan bara lyser. Så jag hoppar lite försiktigt ur bilen och har hela tiden i huvudet att det är lördag, folk kan vara onyktra i trafiken. Så jag dyker ner i bagageluckan och letar fram min varningstriangel som sedan var ett projekt i sig att få upp stadigt i snökaoset. Jo för självklart snöade det sjukt mycket!Sen sätter jag mig i bilen igen med bältet hårt om kroppen och känner hur jävla kallt det är. Jag har endast nylonstrumpor, klackskor jeans och en tröja plus min kappa. Altså ingen varm skön dunjacka med ett par varma skor. Jag smsar alla jag kan komma på som har bil elelr körkort och ser om någon kan komma och dra mig och bilen hem.

Men vad händer? Jo det är ju som sagt lördag och hur många var nyktra? NOLL! Så i en timme och lite till sitter jag där ensam och rädd och smsar för fullt. Sen ringer Dennis och säger att jag ska ta en taxi hem och lämna bilen där. Vi skulel hämta den dagen efter menade han. Så Det går jag med på eftersom jag börjat tappa känsel lite här och var. Så jag ringer taxi 020 som har en telefonkö på cirka 10 minuter.

Precis när jag kommer fram hos taxibolaget så ser jag i bakrutan något jätte stort som blinkar med oranga lampor. Jag lägger bort mobilen och kollar. Då kommer en kille från vägassistans och knackar på min bildörr. Jag får förklara vad det är som har hänt sedan ska han kolla på bilen. Snäll som han är så fick jag sätta mig i hans stora och jätte varma bil. Sen kommer han och säger att vi haft ett stort oljeläckage och att generatorn är trasig. Så det blir bärgare hem. Men hur skulle jag kunna hosta fram 1500-2000 kronor? Haha det är ju typ min lön lixom. Så jag sitter och upprepar att jag har inte råd och att vi planerar att hämta den i morgon. Men han berättar att den inte kommer stå kvar i morgon eftersom den står så farligt till. Så bort ska den hur som haver.

Han ringer sedan sin bärgar kompis som kommer och lyfter upp Volvon så vi kan åka till ett bättre ställe än motorvägen att prata på. Efter ett tag så säger snälla bärgarkillen att det billigaste han kan gå ner till i pris är 900 kronor, utan kvitto. Och då måste vi ha kontanter också. Och från cirka 2000 till 900 är ju lätt taget plus att jag bara vilel hem. Jag var helt försörd efter mitt missöde. Och jag kan erkänan att jag även satt och grät, hjälplös sonm jag var ett tag. Så när vi börjar åka hem är klockan 02:00. Fattar ni hur trött, kall, arg, ledsen och förbannad jag var då?

Så vi lämnar bilen i Kvarntorp hos Dennis föräldrar sen kör han hem mig. Halv 3 var jag hemma efter att slutat praktiken vid halv 12. Tror att jag somnade ganska snabbt sen, och kom inte upp till praktiken dagen efter. Skulle varit där 11. Så Dennis ringde och sa att jag låg hemma och vilade efter en natt fylld med drama.



Nu har jag lite snabbt berättat vad som hände mig och min äckliga Volvo på Nynäsvägen (73an). Nu i efterhand så var det gaska ironiskt och en gnutta roligt :) Men jag längtar efetr en ny bil!

Ska ta och fixa mig nu och bege mig iväg. Sassa om du läser detta så har jag bilderna på Miller nu :)

Buhbye!