Usch. Jag har ångest inför morgondagen. Kom på när jag var på jobbet att jag skulel ringa till ungdomsmottagningen för att kolla det här med min jävla stav i armen. Jag berättar om min extrema fobi för sprutor och allt obehag runt det och säger att jag i 3 års tid fruktat för dagen då den ska ut. För när jag satte in den så var jag helt omedveten om hur obehagligt det faktiskt var! Hon säger att dem inte kan göra mer än att ge mig ett bedövningsplåster som jag ska sätta på 2 timmar innan, och sen om det fortfarande skulel kännas lite så får man en lokalbedövning. MEN, jag har panik för hela situationen eftersom jag har satt in den och jag skulle nästan vägra att ta ut den för att det var så hemskt. Det är hemskt! Och jag har en känsla av att ta ut den är snäppet värre. Så i morgon får vi se om jag lyckas genomföra det utan lugnande i kroppen. Och jag tänker aldrig i mitt liv sätta i en igen. Nej, jag ska hålla mig till piller istället. Usch jag blir svimfärdig bara av att tänka på det. Happy thoughts, happy thoughts..

Well well, nu ska jag krypa ner i min mysiga säng och läsa skvallerblaskor och tänka på annat.

BLÄ!