Det är något jag har varit urusel på i hela mitt liv. Det är svårt för mig. Jag vill verkligen vara alla till lags, oavsett vad. Vill kunna ställa upp för alla, hela tiden. Och det här har jag haft som ett problem innan. Jag satte alla andra först, och mig själv sist.

Men ibland kommer jag på mig själv. Och oftast så är det i sista sekund innan jag och min vardag brakar samman. Så det här är något jag har försökt att jobba bort. Man måste ta hand om sig själv i första hand, för att i sin tur kunna ta hand om vänner, jobb, djur, you name it. För att om man själv inte mår bra så kan man inte hjälpa andra till 100 %. Så nu på senare har jag verkligen tänkt galet mycket på det här. Jag själv vill må bra, men jag vill ju att mina vänner och familj ska må bäst. Det är en självklarhet för mig. Jag måste lära mig att hitta balansen. Och för att göra det måste jag kunna säga ifrån, säga nej och allt vad det kan vara. Och det har jag gjort nu på senare. Sparkat bort det onda, in med det goda i livet. Och jag mår så bra! Innerst inne i mig själv mår jag bra.

Men jag kom på mig själv idag igen. Var på möte på jobbet. Fick schemat över julborden. Oj. Det var min förts tanke. Oj, har jag tackat ja till alla dessa pass? Crap! Hur ska jag orka?

Fick lite ångest. Kändes konstigt i magen när jag tänkte att jag måste prata med chefen och säga att jag inte kan jobba så mycket. Jag kan inte jobba 6 dagar i veckan, varav 3 dagar är 12-timmars pass. Jag kommer stupa då. Men jag gick och pratade med henne, förklarade läget att det kanske var lite mycket. Kollade om jag kund ebörja någon timme senare bara. Kände att jag skulle vara försiktig ändå. Vill ju ha jobbet kvar. Men hon förstod till fullo och gav mig en hel ledig dag istället. Bara sådär.

Direkt efter så sa jag att hon självklart kan ringa om de skulle sitta i skiten någon dag. Och där kom den dåliga vanan in igen. Jag skulle bara tackat så hemskt mycket och gå därifrån. Men jag kände sen att det var skönt att säga ifrån, att göra som min mage sa. För jag behöver få träffa min familj, mina vänner, få sova ut och få ha ett liv. Åka till hästen och allt vad det är. Det behöver vi alla.

Nu vet jag nte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget... Ville bara skriva lite.

God natt