Igår efter stallet satt jag och diskuterade med Carina om jobb. Hon berättade att hon jobbat på samma arbete i 21 år nu. Men de skulle byta lokaler och byta chef nu idag. Hon tyckte det skulle bli lite jobbigt när hon suttit i 21 år på samma kontor till att flytta med ny chef och sitta på kontorslandskap, ni vet sånna där små bås bara. Hursom, hon sa att hon antagligen inte kommer orka ut till stallet så mycket den här veckan för man blir ju så trött och matt efter att jobbat på "nytt ställe", vilket jag borde veta haha. Mendet sjuka är att det har blivit lite av min vardag. Hatta runt på tjugoelva olika arbetsplatser, anpassa mig efter dem, lära mig allt det nya. Visst, jag vill också hitta en så bra arbetspkats som man kan stanna kvar på i 20 år. Men samtidigt så har alla olika arbetsplatser, och olika arbeten lärt mig så mycket som jag alltid kommer ha nytta av. Jag vet nog ingen som hattat som jag med jobb. Man blir flexibel, lär sig anpassa sig efter allt och alla, snabbare inlärningsförmåga (ett måste), lär sig läsa av folk på en helt ny nivå och så.

Jag har en konstig vardag. Jag har en lite skev syn på jobb. Men det blir bra. Jag ger inte upp hoppet! Jag vet att jag kan få de flesta jobb jag söker. Sanningen där är att i snitt så hör 90 procent av sig och vill ha mig på intervju men då har jag redan "tackat ja" till ett annat. Som sedan visar sig vara apdåligt och jag blir lurad. Men en vacker dag kommer jag hitta mitt jobb där jag kommer stanna i 20 år. Ska bara hitta arbetsannonser att höra av mig på. Att söka jobb i lågkonjan är inte det lättaste.

Dags att leta vidare! Efter bär det av till stallet, sedan förbi Häringe slott.


Värsta bästa vänner