Jag är så evigt tacksam att jag fick chansen att lära känna Dalila, lära mig utvecklas med henne, busa i skogen, pyssla om och bara få vara. Att hon sedan blev mig är obeskrivligt. Det finns inga ord som kan beskriva den känslan. Jag älskar min lilla pållabus, hon har erövrat mitt hjärta som inget annat fyrbent djur någonsin gjort. Hon gör mig lycklig. Hon gör mig glad. Och förhoppningsvis trivs hon ganska bra i mitt sällskap också :)

All den här lyckan har en person givit mig och det är Monica. Monica lät mig få komma ut och provrida, hon lät mig ta hand om henne, lät mig få ansvar om Dalila som min foderhäst. Och låter mig få ta hand om en sådan skatt för resten av Dalilas liv.

Ville bara få lite av min lycka nedskrivet :)

 

 

 

 

 

 

Älskade lilla häst